Reach för små och medelstora företag: Due diligence-rutinen du inte har råd att missa

Om ditt företag tillverkar, importerar, formulerar, distribuerar eller säljer kemiska produkter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (även som en liten återförsäljare som köper färdiga produkter från en stor leverantör), gäller Reach (förordning (EG) nr 1907/2006) för er i någon form. Det vanligaste missförståndet är antagandet att Reach enbart är tillverkarens problem. Så är det inte.

De flesta små och medelstora företag i kemikalievärdekedjan räknas som nedströmsanvändare enligt artikel 3.13. Nedströmsanvändare behöver inte registrera ämnen själva, men de ärver en betydande uppsättning skyldigheter: att följa villkoren som beskrivs i utökade säkerhetsdatablad, kommunicera nya användningar uppåt i leverantörskedjan, kontrollera begränsade ämnen eller ämnen på kandidatförteckningen, samt säkerställa att den egna kunddokumentationen är korrekt.

Ett annat och allt vanligare scenario är förhållandet med en enda representant: en tillverkare utanför EU utser en juridisk person inom EU för att hantera sina Reach-skyldigheter. Om du är en importör i kategorin små och medelstora företag kan du ha ett avtal med en enda representant utan att fullt ut förstå vad representanten faktiskt omfattar, och vad den inte omfattar.

Bilaga XIV (tillståndsförteckningen) innehåller ämnen som inger mycket stora betänkligheter (SVHC) och som inte får släppas ut på EU-marknaden eller användas utan ett särskilt tillstånd kopplat till en definierad användning. Förteckningen är relativt kort, men konsekvenserna om ett ämne i bilaga XIV förekommer i en produkt utan tillstånd är allvarliga, inklusive omedelbart återkallande från marknaden.

Bilaga XVII (begränsningsförteckningen) omfattar ämnen med villkor för tillverkning, utsläppande på marknaden eller användning. Här återfinns begränsningar för ämnen som bly i smycken, kadmium i plast, formaldehyd i textilier och många CMR-ämnen i konsumentprodukter. Förteckningen uppdateras ofta; en årlig genomgång är det absoluta minimikravet.

Kandidatförteckningen över SVHC-ämnen fungerar vid sidan av bilaga XIV som en bevakningslista över ämnen som på sikt kan komma att kräva tillstånd. Förteckningen uppdateras två gånger om året, vanligtvis i januari och juni. Om ett ämne på kandidatförteckningen förekommer i en halt över 0,1 viktprocent i din vara eller blandning har du informationsplikt gentemot mottagare och konsumenter, och för varor har du dessutom anmälningsplikt till SCIP.

Sedan januari 2021 måste leverantörer av varor som innehåller ämnen från SVHC-kandidatförteckningen i halter över 0,1 viktprocent lämna in en anmälan till SCIP-databasen (Substances of Concern In articles, as such or in complex objects (Products)) som administreras av Echa. Denna skyldighet härrör från ramdirektivet om avfall och inte från Reach i sig, och räckvidden är bred: varje vara som levereras på EU-marknaden omfattas.

Många små och medelstora företag antar felaktigt att de är täckta om deras direkta leverantör har hanterat SCIP. Så är inte fallet. Varje ekonomisk aktör som levererar en vara med ett SVHC-ämne över gränsvärdet har en egen anmälningsplikt till SCIP. Anmälan görs per vara och per leverantör.

Tillsynen varierar mellan medlemsstaterna men trappas upp. Belgien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna har redan utfärdat sanktioner för utebliven anmälan. Att betrakta SCIP som valfritt är inte längre en hållbar inställning.

För varje ämne i varje formulering i ditt produktsortiment: ta fram CAS- och EG-nummer, sök i Echas databas efter registreringsunderlaget, kontrollera ämnet mot bilaga XIV, bilaga XVII och den senaste uppdateringen av kandidatförteckningen (kontrollera alltid versionsnummer och datum) samt protokollför resultatet.

Dokumentera datum för kontrollen, versionen av varje förteckning som användes, personen som utförde kontrollen och slutsatsen. En kort, daterad notering som lyder 'SVHC-kandidatförteckningen, version 2026-06, kontrollerad mot fullständig kvantitativ sammansättning; inga kandidatämnen över tröskelvärdet 0,1 %' utgör skillnaden mellan 'vi antog att allt var i sin ordning' och 'vi gjorde kontrollen'. Inspektörer och revisorer lägger stor vikt vid den skillnaden.

Upprepa denna rutin vid varje formuleringsändring, varje leverantörsbyte, varje uppdatering av kandidatförteckningen (två gånger om året) samt inför varje nytt marknadsinträde. Integrera rutinen i er ändringshantering så att det är omöjligt att leverera ett nytt artikelnummer (SKU) utan att den har genomförts.

Att förlita sig helt på leverantörens säkerhetsdatablad utan oberoende verifiering. Leverantörens säkerhetsdatablad är en utgångspunkt, inte en ersättning för er egen kontroll, särskilt när ni omformulerar eller omförpackar.

Att betrakta kandidatförteckningen som statisk. Förteckningen uppdateras två gånger per år och ämnen tillkommer snarare än tas bort. En produkt som var fri från kandidatämnen 2023 är kanske inte det 2026.

Att missa informationskedjan för varor. Enligt artikel 33 i Reach måste mottagare av varor som innehåller SVHC-ämnen över 0,1 % informeras, och konsumenter måste informeras på begäran inom 45 dagar.

Att förväxla volymintervall. Registreringströsklar, informationsskyldigheter och krav på kemikaliesäkerhetsrapport baseras alla på tonintervall, men gränsvärdena skiljer sig åt. Att förväxla dem kan leda till antingen över- eller underuppfyllelse av kraven.